I helgen skrev Linda Skugge en krönika om Alexandra Pascalidou. I dagens Metro kontrar Alexandra med ett svar. Jag blir alltmer kluven i denna fråga. Var finns sanningen?
Jag funderade lite på hur jag själv skulle ha reagerat om jag hade blivit anklagad för liknande. Jag skulle självklart vara säker på min sak om jag INTE hade använt mig av spökskrivare, men samtidigt tror jag att jag skulle ha varit skitförbannad om folk anklagade mig för osanningar. Jag tror inte att jag skulle ha fortsatt att skratta åt det om det skulle ha pågått lika länge som det har gjort nu. Att bli anklagad för att ha hånglat med någon, utan att ha gjort det, är inte samma sak som att bli anklagad för att inte utföra sitt arbete på egen hand. Därmed ifrågestätts Alexandras levebröd.
Jag skulle nog känna mig kränkt och förbannad efter ett tag om folk inte trodde på mig. Jag kan därför förstå Alexandras behov av att försvara sig. MEN jag tycker, att om det verkligen FINNS en spökskrivare bakom det hela så är dennes plikt att träda fram! Det blir bara värre och löjligare ju längre tiden går! Det har sagts någonstans att Alexandra skulle ha hotat spökskrivaren, men träd fram då fegis och visa dig om du verkligen finns!
Och om Alexandra försvarar sig ifall hon är skyldig så är jag grymt besviken! Jag har tidigare läst hennes böcker och gillat henne därefter. Nu vill jag veta sanningen! Hur ska hon kunna bevisa sanningen så länge spökisen håller tyst?? Om han/hon nu finns? Ähh, man blir ju inte klok på detta! Moment 22!
Nu lägger jag av...
tisdag, oktober 18, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har bara hängt med i halva karusellen, men jag vill också veta... Kram!
...och att Skugge hela tiden i sin blogg hysteriskt rådfrågar sina läsare om uppslag till sin kommande roman är väl bara...vaddå?
Skicka en kommentar