Pyssla mera!

Igår, söndag, pysslade jag heela morgonen med barnen. DÅ menar jag heeelaa morgonen, från klockan 7 till 13. Vi gjorde julgranstrutar, hjärtan, änglar, vykort och till slut var jag extremt sugen på att sätta upp granen. Men jag lyckades hejda mig själv. Jag väntar en månad till.
Det blir nog bäst så...
Pyssla mer och förgyll vardagen, kanske är det en ny trend, yoga och pilates släng er i väggen!
Detta har Hakelius att säga om pysslandet, "ut ur prettohelvetet!"

Har du mött en blick idag?

Idag var jag med knattarna på Ikea, igen, ja, jag vet...
Även denna gång stod det en man utanför och sålde Aluma (tidning för hemlösa).
Jag lade märke till att han höll ett nytt nummer av tidningen och stannade till när han ropade ut, "Aluuummaaaa".
Frågade hur ofta de egentligen kommer ut i och med att jag var här förra veckan och köpte då ett annat nummer.
Jovisst, det var ett nytt för denna månad. Okej, vilket fall som helst så köpte jag det nya numret.
Mannen som sålde tidningen såg ganska sliten ut i ansiktet och jag kunde känna hans låga självkänsla. Han ville inte riktigt möta blicken. Jag tycker att det är ett jättebra sätt för de hemlösa att ta sig tillbaks in i samhället genom att sälja tidningar.
Det är min andra gång jag har köpt tidningen och förstår inte varför jag inte har gjort det tidigare, genom alla år som den har funnits. Jag tror helt enkelt att jag har varit rädd. Rädd för att möta deras blickar, rädd för att känna mig själv osäker och min misstrohet att de kanske ändå lägger pengar på missbruket.
Med tidningen i vagnen traskade vi mot bilen och när jag lastade in varorna så fick jag så stark känsla att gå och ge honom min sista hundralapp som jag hade i plånboken. Tusen tankar stred emot varandra medan jag la varorna i bagaget.
Nä, tänkte jag, sen kommer jag sitta hemma och ångra mig att jag inte lyssnade på mig själv. Jag bad en tyst bön att han skulle använda pengarna väl, stängde bilen och gick tillbaks till Ikeas éntre. Jag sträckte fram hundralappen till honom och sa att jag tycker att han gör ett jättebra jobb, att tidningen är bra och ber att han ska använda pengarna väl. Han sträckte fram handen mot mig tre gånger, förstod inte riktigt att pengarna var till honom, som om han inte vågade tro det.
Sen ha han att han inte vet hur han ska uttrycka sin tacksamhet och vad han ska säga. Han tittade mig i ögonen och när jag vände bort huvudet för att återvända tilll bilen kunde jag inte hålla tillbaks tårar. Han mötte min blick och någonting hände, som ett hopp som föddes i honom att någon hade uppmärksammat honom. En hundralapp förändrar inte mitt liv, men den kan påverka någon annans, en ynka hundralapp! Jag blev helt överrumplad vilken glädje det är att ge och att en blick kan ge mer tillbaks än ord kan uttrycka!
Köp nu alltid Aluma framöver, passera inte bara förbi försäljarna, lova mig det!!

Skynda att köpa!

Se så ja, se nu till att stödja detta!
Kvinna som man, köp dig ett band och var stolt!
Alla som har en mamma borde minst ha ett sådant!

Stan

Idag var jag ute på stan med min 4,5 åring. Det var en sådan upplevelse du vet som man frågar sig själv varför man inte har gjort detta tidigare. Vilken enorm skillnade det är att ha med sig båda barnen och bara ett!
I vilket fall som helst så var det jätteroligt. Ojj, så många människor det var ute! Alla sitter inte hemma och bunkrar som jag tydligen har gjort den sista tiden. På vardagarna hinner jag inte mycket annat än skola och barnen.
Vi hämtade ut biljetter till "Kalle och Chokladfabriken" som vi ska se i veckan. Vi besökte bokhandeln, ett måste såklart för en bokoman! Köpte dock ingen bok men väl en endags-kalender för 2006. Har du fattat att det endast är kvar tvååå månader av detta år? Nääähää, inte du heller, join the club då! En snabb titt till NOA NOA, som har sååå underbara kläder att jag bara vill ha allt. Den affären fick vi lämna snabbt! En McFlurry till Daniel och så ett "Rosa band" hann vi köpa innan vi började traska tillbaks till bilen för att åka hem.
Väl hemma åt vi kyckling med potatisklyfftor,supergott och bakade plommonkaka.
Killarna badad och härjade i källaren efter maten och jag fyllde en maskin och vek lite tvätt. Efter badet är man alltid hungig och killarna fullkomligt älskade min plommonkaka, så det blev knappt någon över.
Nu sover de och jag ska göra decoupage på en tröja till stora killen.
En överraskning till imorgon!
Hoppas att du också har en myspys helg!

Mysmorgon

Idag hade jag sovmorgon! Så underbart! Att få ligga kvar i sängen och att någon annan tar hand om knattarna som vaknar så där lagom innan halv sju vaaarjeee morgon, oavsett om det är vardag eller helg. De kom självklart inrusande flera gånger, men jag kunde ändå ligga kvar och bara vända mig på andra sidan istället för att masa mig upp.
Till slut kom alla in i rummet vid tiotiden och vi busade i sängen. Det var hopp, kaninskuttar och flygande flygplan som fick sängen att knaka som gammal garderobsdörr. Finns det någon mysigare än att få vakna upp av glada, skrattande ansiken på de tre männen jag älskar mest i världen?

Dagens guldkorn

Jag är mentor för en tioårig flicka. Vi träffas en gång i veckan och hittar på olika aktiviteter. Igår sågs vi och Bea ringde mig idag vid sextiden och frågade om jag var vid msn, för att hon ville chatta. Sa att jag kommer halv åtta, när barnen har lagt sig.
Till: beatrice
Starttid: 19.27.29; Sluttid: 21.12.30
Bea Är BäsT säger: hej isabella
Isabella säger: hej bea!!
Bea Är BäsT säger: vad gör du
Bea Är BäsT säger: ?
Isabella säger: har satt mig framför datorn och ska försöka jobba lite med uppgifter jag har...du då?
Bea Är BäsT säger: bra
Isabella säger: jag undrar vad du gör?
Bea Är BäsT säger: jag pratar med dej på ems och lenktar till torsdag att få trefa dej igen
Isabella säger: ja, det ska bli jättekul! jag hade roligt med dig igår!
Isabella säger: Daniel tittade på Nemo igår när han såg att jag hade den med mig och var glad att du också hade sett den
Bea Är BäsT säger: det var bra att jag inte glömde nemo filmen i min väska
Bea Är BäsT säger: e du där isabella
Isabella säger: jag var bara iväg och talade med robert
Isabella säger: du är bra på att komma ihåg saker!
Bea Är BäsT säger: ok
Bea Är BäsT säger: ja
Isabella säger: nu sitter jag här och mumsar på godis och ska lyssna på en låt som Robert har skickat mig.
Bea Är BäsT säger: va trevligt att höra
Isabella säger: nu är låten slut men jag gillade inte alls den..hahhaha
Bea Är BäsT säger: har du många opjifter kvar
Bea Är BäsT säger: isabella
Bea Är BäsT säger: ?
Isabella säger: ja, jag har massor, många dagar att göra de på..
Bea Är BäsT säger: blir du inte trött på dom iblan
Bea Är BäsT säger: ?
Isabella säger: jo, det är klart!!
Bea Är BäsT säger: hhh
Bea Är BäsT säger: jag tror på dej
Isabella säger:har du ngn läxa till nästa vecka?
Bea Är BäsT säger: nej
Isabella säger: åh, vad gullig du är..och jag tror massor på dig bea!! du kommer gå långt i livet!
Bea Är BäsT säger: du kommer leva i 1000000000000000 år
Isabella säger: ja, du med i himlen!!
Bea Är BäsT säger: nej på jorden ISABELLA
Isabella säger: hahaaha...det vill nog ingen göra..ett levande lik...haha
Bea Är BäsT säger: vad vill du menna med det ?????????
Isabella säger: att jag inte blir vacker om jag skulle leva så länge..ahaaaa, skämtar bara, helt skrutttig och rutten!
Isabella säger: hur var det i skolan idag?
Bea Är BäsT säger: jette roligt
Isabella säger: hände ngt speciellt?
Isabella säger: brukar du titta på Idol?
Bea Är BäsT säger: vad är det
Bea Är BäsT säger: IDOL? ett program på tv 4 där de tävlar i sång och varje vecka är det en som åker ut för att kvala fram den bäste sångaren/sångerskan
Isabella säger: det har börjat nu kl 8
Bea Är BäsT säger: jag kolar på det nu
Isabella säger: brukar du kolla på det?
Isabella säger: Bea Gumman, vi ska gå ner nu och titta på Idol och dricka varmt gott teee
Bea Är BäsT säger: ok
Isabella säger: men jag ska tänka på dig hela kvällen och tills vi ses igen så hoppas jag att du har det bra! Maila mig om du vill så svarar jag, om vi inte ses här på msn! Okey?!
Isabella säger: stor kram och puss till dig!
Isabella säger: hälsa alla hemma!
Bea Är BäsT säger: 1000 kramar från bea till familien jansån och pussar
Isabella säger: tack Bea, sötast i världen, och sov gott inatt!
Bea Är BäsT säger: desama den bästa mentoren i värden
Bea Är BäsT säger: hej då
Bea Är BäsT säger: hej då den sötaste finaste guligaste mentoren i värden
Bea Är BäsT säger: du är bäst isabella

Nästa vecka ska vi gå på bio med Bea och min son och se "Kalle och Chokladfabriken". Gissa min sons glädjetjut när han fick besked om det idag. Han älskar Bea, fast han har träffat henne en gång bara, men man kan inget annat än att älska henne!

Bloggångest?

Jag tror att det finns en sjukdom som flera bloggare verkar smittas av. Jag talar om Bloggångesten! Jag vet inte vad det är som händer, men plötsligt får man smått ångest över vad man ska skriva, hur mycket, hur ofta och om någon överhuvudtaget läser texterna. För jag tror inte på en människa som säger att hon bloggar helt och hållet för sin skull, i så fall säger jag, skriv dagbok istället!
Jag tror att de flesta helt enkelt gillar att skriva och gillar att få respons på sin text. Bloggandet blir ett forum att leva ut behovet att skriva och höras.
Och visst är det underbart! Jag har fått flera nya mysiga bloggkollegor genom bloggandet, som jag aldrig skulle ha lärt känna om jag inte hade bloggat. Så nej, bloggen kommer aldrig att dö ut, men alla kommer drabbas av tillfällig bloggtorka och sakna motivation. Men fortsätt blogga på för glatta livet alla blogglovers!

Utvecklingssamtal

På morgonen var jag på utvecklingssamtal på killarnas förskola.
Hur stolt känner man sig av att höra att ens barn är duktiga på att rita, leka med andra, vara en bra kompis och allt annat positivt. För ett ögonblick känner man att allt tjat och gnat som man dagligen tragglar med barnen är värd sin möda.
Jag är såå stolt över mina små troll så jag spricker! Idag ska jag köpa halloweenkläder till de inför morgondagen, bara för att de är så duktiga och snälla! All denna kärlek tar aldrig slut, barn är fantastiska!

En Maria till alla studenter!

Jag ligger efter med allt i skolan känner jag. Klarar mina deadlines som brandkårsutryckningar, men på något sätt lyckas jag klara de. Jag har en kompis som aldrig sviker mig, i vårt och torrt! Just nu ligger jag risigt till med HTML kodningen och så kommer min räddande ängel Maria och tar sig an uppgiften att få mig igång att börja kodningen. Så där spontant av sitt eget initiativ ni vet. Utan att jag egentligen har frågat något, bara sagt att jag inte klarar av det. Hon orkar lyssna när jag idiotförklarar mig själv och gnäller. Så ställer hon sig bredvid mig och vi börjar koda. Jag spar massor med timmar av frustration och förbannelse över min okunnighet. Jag är såå tacksam att jag har henne i min klass. Jag önskar att alla studenter skulle ha en egen Maria som bryr sig och inte bara ser till sitt eget bästa, utan är redo att dela med sig av sin kunskap och klokhet.
Du är min Hero Maria!

Nallen min...

Får en mamma vara smått mobil- och prylgalen?
Denna härliga mobil fick jag äntligen idag!
Ren, svart och tusen funktioner som jag inte ens kommer använda,
men fin är den!

Havre kanelbullar

Varannan söndag bakar jag fika till kyrkisen. Idag var det havrekanelbullar som gällde.
Mysko namn därför att det är inga bullar, utan allt tillagas i panna.
Det är inte jag som har kommit på namnet, men gott är det!
Här kommer receptet om du vill prova.
Deg;
3 dl mjölk, 3 dl strösocker, 100 g smör, 1 ägg, 4 tsk bakpulver, 4 tsk vaniljsocker, 7 dl vetemjöl.
Smält smör och låt svalna. Rör ingredienserna till smidig deg. Lägg degen på bakplåtspapper i långpanna och jämna ut.
Fyllning;
200 g smör, 2 dl socker, 3 dl havregryn, 4 tsk kanel.
Smält smöret och låt svalna. Blanda torra ingredienser och därefter tillsätt smält smör. Bred fyllningen över degen.
Grädda i nedre delen av ugnen.
15 min, 225 grader.

Shit, vad jag är rädd...

Kan, eller vågar rättare sagt inte gå och lägga mig.
Tidigare under kvällen hörde jag konstiga ljud. Du vet sådana ljud som du inte ska höra i ditt eget hus, om någon annan som inte ska vara där gör de! Först hörde jag något konstigt under tiden jag satt vid datorn, bloggade och lyssnade på musik. Reagerade inte. Efter ett tag hördes ljuden igen och jag stängde av musiken. Sen plöstligt så lät det jättehögt och jag blev skiitskrajj! Hjälp, mannen min hade gått ut och lillen sov i sitt rum och Daniel sov över hos mormor.
Jag gick ut till hallen, lyssnade, spejjade, kollade genom persiennerna om jag såg något eller någon.
Jag blir helt schitzofren av att vara hemma själv. Men denna gång var det riktiga smällar och bankande jag hörde.
Ljuset var tänt på nedre våningen så jag gick sakta ner med bankande hjärta i trapporna. Gick in i alla rum och tände alla lampor som går att tända. Kollade källaren och funderade på om jag inte skulle ringa grannen och höra om de flyttar om eller smäller hemme hos sig. Men deras barn sover, så jag ville inte väcka de.
Satte mig vid tv:n och började glo. Festivalen började. Tog fram pysselpåsarna jag fick från mamma och började småpyssla, allt för att förtränga rädslan och paniken inom mig.
Efter att jag hade kommit ner upphörde ljuden. Vad fan var det? Kan inte förstå att det finns så onda människor i världen som vill göra andra illa. Det är en sak att läsa eller se hemskheter på tv, men en helt annan att verkligen uppleva de!
Fy, hur ska jag somna inatt? Har sjuka tankar ibland att någon kommer in och skadar barnen och mig...Inte barnen, de får inte röras! Aldrig mina barn! Hur överlever folk tragedier och hemska brott?

Tuppluren...

Vaknade; 7.00 av Daniel, som smög sig in i mig säng.
Frukost; 10.20. Tillagar Amerikanska pannkakor, med skogsbärsylt, sötad gräddfil, äggröra.
Bil; 11.40. Daniel skjutas till min mamma. Inspekterar massor med Pandurohobby prylar. Får med oss två påsar hem, för att fylla ut Panduroförrådet ännu mer. Daniel ska sova över hos mormor.
Hemkommen; 12.50. Alexander vaknar. Där rök min idée om ett lååångt varmt bad i ensamhet och stillhet.
Städar köket, diskar, tvättar, syr igen hål i mysbyxorna.
Känner mig utmattad, trött och går upp för att vila lite. Får vara i fred i fem minuter innan lillemannen kommer stormande in och vill ligga bredvid. Stora mannen kommer efter och hämtar lillen. Proceduren upprepas fyra gånger. Suck..vad man är eftertraktad i detta hus, alla killar bara springer efter mig heeelaaa tiden.
Jag ska bara vila, bara vila, inte sova, åh, vad mysigt att ligga här..bara en liten stund till, lite.., snart går jag upp, snart....ZZZzzzZZzzzz

Det absurda fascinerar?

Läste någon dag att Åsa W, allas "Knutby kvinna", "Kristi brud", eller whatever, ska ge ut en skiva! Hur tryggt kan det kännas att lyssna på en skiva med tanke på allt som har hänt i Knutby? Jag vet inte, jag skulle aldrig kunna slappna av. Hur kärleksfulla texterna än må vara så hör jag ordet döööd i min skalle! Även om hon skulle ha en röst bättre än Carola, skulle jag aldrig kunna ta till mig musiken eller sången. Vad är det som är så lockande med henne att man köper en skiva? Kalla mig fördumsfull men jag gillar inte låtar som påminner om "lik i garderoben"!

IKEA, du lockande

Var gör en tvåbarnsmamma med bästa intentioner för sina barn efter att ha hämtat de från dagis?
Jo, hon tar de små gnottarna till barnens bästa varuhus; IKEA!!
Full av förväntan och längtan efter julinspiration vandrar vi bland blinkande stjärnor, glittrande papper och med ett enormt haaa-begär. Barnen drar och skriker efter allt de vill ha. Jag känner att värmen plötsligt ökar, funderar på om ventilationen är dålig i varuhuset eller om jag har börjat få klimakteriesymptom. Efter mycket om och men närmar vi oss kassan. Där blir vi stående. Självklart har vi hamnat i en kassa där en söt tjej har sin praktik, det innebär att kötiden är dubbelt så lång som i de övriga tjugo andra kassorna. Men jag flyttar inte på mig, nä, nu står vi här snällt och fint, svenskt pliktroget, tills lillebrodern börjar klättra ur vagnen. Då känns det som jag befinner mig i världens största bastu när jag får stå och hålla honom i typ tjugo minuter i kassakön!
Ja, du underbara IKEA, du lockar med dina varor och jag faller alltid dit, trots att jag säger varje gång att jag inte ska ta med mig barnen. Men vad gör man inte för sina älskade avkommor?

Pluggande mammor - var är ni?

Skola idag, föreläsningen i Medieproduktion handlade om Javaskript.
Herregud, varför kommer man på så konstiga namn och titlar till dataspråk!! Det är tillräckligt klyddigt som det är!
Java, det är väl en kaffesort, eller något som har med kaffe att göra. Säkert två stycken kaffenördar som kom på idéen att kalla kodningen för Java. De satt där hela nätterna och dagarna och gjorde inget annat än hackade och kodade ihjäl sig och det enda de kunde njuta av var just sitt Javakaffe! För inget annat liv hade de!!? Eller, vad vet jag. Du som vet får gärna upplysa mig, för jag har ingen aniiing!
Känner mig lite smått orolig över kodningen, lätt men ändå klyddig, helt enkelt ett ämne som man man måste praktisera sig i. Ingenting som man pluggar in. Plugga är inte heller min starka sida, jag är mycket mer praktiskt lagd. Tyckte mycket om kurserna i originalproduktion och grafisk design förra terminen.
Snälla ni studerande mammor, maila mig och berätta hur ni hanterar er vardag.
Vad gör er galna, glada, lyckliga, ledsna, förvirrade och allt vad det innebär att plugga och ha barn.
Jag för min del stortrivs med det och ser det som en fördel istället för att arbeta, med tanke på att barna är små.
Skulle inte klara av att lämna de tidigt och hämta sent! Men det är jag det...Jobba kommer jag ändå troligtvis göra resten av livet, det är ju det som är tanken med utbildningen!

Bloggvänner,

...ni blir bara fler och fler för varje dag som går. Nu ska jag snart släcka ner här för ikväll och lägga mig i sängen med
"HTML for dummies", (jätteupphetsande!) antar att jag är en sådan, dummie, än så långe allafall. Men vänta bara...snart blir jag världsbäst på hemsidor, då jäklar...
Innan ni lämnar min sida vill jag ge er en tankeställare inför natten.
Dröm sött och vi ses imorgon!

En man hade föreläsning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en hundralapp och höll upp den så alla kunde se. Han frågade sen :
Är det någon som vill ha den här hundralappen?!
Alla räckte ju självklart upp handen för det var ju ganska mycket pengar. Mannen knölade ihop lappen och räckte sedan upp den igen : Nån som vill ha den här ?
Alla räckte upp handen. Han la hundralappen på golvet och stampade på den så den blev smutsig : Fortfarande någon som vill ha den här ?
Alla räckte upp handen . Då sa han: Jag tycker att ni ska dra lärdom av det här. Hur smutsig och ful någon är så har den fortfarande samma värde!

Arbetsförmedling = Arbetsförnedring??

Fantastiskt vilka kreativa människor som finns i detta land!
Vilka idéer de kommer på! Varför anställer ingen de?
Är du arbetslös? Tvingad till "vuxendagis"?
Hopplöst att hitta ett arbete?
Kolla in denna sida och känn igen dig eller inhämta nyttiga tips!
Risk för stämning finns!

Hyacinter till jul?

Solen stråla och jag är på blogghumör! Snart är det dags att hämta killarna från dagis. Passar på och delar med mig av lite
roliga tips inför julen.
Vill du ha egenhändigt drivna hyacinter till jul?
Då är det bara att sätta de i jord med halva löken ovanför, eller i ett hyacintglas.
Vattnet får aldrig nå ända upp till löken.
Täck med en pappersstrut, ställ undan svalt.
10-12 veckor senare blommar underverket!

Dörrvakten ringer...

Haaahaaa..kan ej låta bli, jag bjuder på en till!
Turn up the volyme!

Leeee...

Idag har jag inte tid att skriva mycket då bjuder jag dig på dessa att motionera dina fina smilgroparna med! Höj ljudet och joina!
Hur många orkade du läsa?

Soliga onsdag...

Kära läsare!
Idag tänker jag inte sitta och uggla framför datorn! Eller rättare sagt med bloggandet. Värst vad det är vanebildande!
Jag har en skola att sköta också! Måste jobba med min HTML-kodning.
Ligger efter med uppgifterna. Tack vare att jag försöker underhålla er och läsa alla andras bloggar dagligen!
Måste koda, koda, koda... Har laddat ner Smultron för Mac, så nu har jag inga ursäkter att inte ta tag i uppgifterna.
Middagsplaner; kycklingklubbor i currysås.
Att göra idag; svara på bara fem mail, hämta ut en reserverad bok på bibblan, ringa och boka tid för Mentor-handledning, tvätta och hämta barnen från dagis 15:30.
Nu hugger jag tag i kodningen...
Ha en fin dag och kram på dig!

Alexandras spökis, var är du?

I helgen skrev Linda Skugge en krönika om Alexandra Pascalidou. I dagens Metro kontrar Alexandra med ett svar. Jag blir alltmer kluven i denna fråga. Var finns sanningen?
Jag funderade lite på hur jag själv skulle ha reagerat om jag hade blivit anklagad för liknande. Jag skulle självklart vara säker på min sak om jag INTE hade använt mig av spökskrivare, men samtidigt tror jag att jag skulle ha varit skitförbannad om folk anklagade mig för osanningar. Jag tror inte att jag skulle ha fortsatt att skratta åt det om det skulle ha pågått lika länge som det har gjort nu. Att bli anklagad för att ha hånglat med någon, utan att ha gjort det, är inte samma sak som att bli anklagad för att inte utföra sitt arbete på egen hand. Därmed ifrågestätts Alexandras levebröd.
Jag skulle nog känna mig kränkt och förbannad efter ett tag om folk inte trodde på mig. Jag kan därför förstå Alexandras behov av att försvara sig. MEN jag tycker, att om det verkligen FINNS en spökskrivare bakom det hela så är dennes plikt att träda fram! Det blir bara värre och löjligare ju längre tiden går! Det har sagts någonstans att Alexandra skulle ha hotat spökskrivaren, men träd fram då fegis och visa dig om du verkligen finns!
Och om Alexandra försvarar sig ifall hon är skyldig så är jag grymt besviken! Jag har tidigare läst hennes böcker och gillat henne därefter. Nu vill jag veta sanningen! Hur ska hon kunna bevisa sanningen så länge spökisen håller tyst?? Om han/hon nu finns? Ähh, man blir ju inte klok på detta! Moment 22!
Nu lägger jag av...

Någon som känner igen sig?

Hahaa, har man varit iväg och handlat med småttingarna så vet alla vad denna mannen talar om!

Barn är lycka!

Ännu en helg har passerat. Vi hade kanonväder, smått kyligt men med underbart solsken! I lördags var Daniel på kalas hos grannetjejen Ella. Igår var det lek hela dagen, med Ellas lillebror August, hemma hos oss.
Det är mysigt att iakttaga barn när det leker. Vad de talar om, hur det säger saker och ting. De imiterar oss ständigt, både positivt och negativt. Vilken makt, påverkan och ansvar vi bär på.
Det finns inget viktigare än familjen i livet. Att bygga en familj och forma individer. Om vi vuxna skulle förstå bättre hur viktig vardagen är för barnen. Det är inte resorna, kalasen och utflykterna som är viktiga i barnens vardag. Det är just vardagen, den enkla, ibland gråa och småtrista som de lär sig av. Att finnas till för sina barn och lyssna på de, trösta och krama, busa och skratta, och ännu en gång lyssna på de. Ingenting i mitt liv är viktigare än mina barn och min familj.
Ofta ser det ut som människor ger upp alltför lätt på varandra. Att ge upp är inte svårt, oftast så lämnar man bara det obekväma och tror att problemet är ur världen. Det är att hålla ihop när det är tufft som är starkt! I nöd och lust, vare sig man har lust eller nöd! Åhh, all dennna kärlek, vad jag älskar min familj och är tacksam att jag har de! Snart vill jag ha ett helt fotbollslag! ;O)
Läste denna härliga artikel och blev så glad! Snälla män, träd fram mer och visa er "daddyhood"!

Bloggosfärens alla listor, ännu en...

För tio år sedan
Pluggade jag på komvux. Var tillsammans med Robert. Bodde i en bostadsrätt.
För fem år sedan
Jobbade på Nationalecyklopedin. Var gravid med Daniel. Hade en golden retriver, Olivia.
För ett år sedan
Påbörjade min nuvarande utbilding. Andra barnet, Alexander, var ett halvt år gammal. Läste massor med böcker.
För en månad sedan
Började blogga! Hade studieångest. Köpte skiva av Sarah Kelly.
För en vecka sedan
Bakade bullar. Träffade Beatrice, som jag är Mentor för. Planerade mitt liv efter utbildningen?
Igår
Handlade presenter till kalas. Åt lördagsgodis. Curlade med barnen.
Idag
Är gift med Robert. Bor i hus, ingen vovve. Lycklig!
Imorgon
Ledig från skolan. Påbörja skriva en roman? Planera framtiden?

Måns igen...

I veckan skrev jag om pojken som mobbades ihjäl. Idag skriver Liza M. om samma ämne. Läs, jag kunde inte ha sagt det bättre!

Från fuskmamma till supermamma!

En fuskmammas bekännelse;
Jag dras med ångest dagligen att inte räcka till
för mina barn, mannen och skolan.
Jag fuskar, jag trixar, jag gör allt för att förlänga dygnet och hinna med.
Jag fuskar med städningen, likaså med tvätten.
Jag fuskar i lekarna och likaså vid matbordet.
Jag fuskar i tentaläsandet och i projektarbetet.
Jag fuskar mig genom hela livet!
Det finns dock en sak som gottgör och raderar bort mitt fuskande.
Det är att jag älskar mina barn och sätter de i centrum i mitt liv.
Den tiden under dygnet som vi umgås låter jag andra saker gå åt sidan och stressar mig inte upp över att de inte blir gjorda. Tiden med barnen kommer aldrig tillbaka och kärleken till de gör mig till en supermamma!
En supermamma som orkar ge sitt yttersta hur trött och seg man än känner sig, för den belöningen som barnen ger tillbaks gör att fuskandet ändå inte känns så farligt!

Lite nonsens om mig...

Ville du ha ett annat namn som barn? Vad?
- Ania
Vilken var första skivan du köpte till dig själv?
- Carola - Främling
Vad hette din första fröken i skolan?
- Ursula
Höll du på med någon sport eller annan fritidsaktivitet?
- Akrobatik
Vilka 2 av de följande orden passar ditt barndomsjag bäst: tuff, missförstådd, snäll, plugghäst, lat, blyg, söt, klumpig, smörig, extrem, "svår", sprallig, aktiv, korkad, rädd, poppis,
- Sprallig och söt
Vilka idoler satt/sitter uppklistrade på väggarna i tonårsrummet?
- Carola
Vem från din barndom skulle du vilja träffa igen?
- Åhh, alltför många
Twin Peaks eller LOST?
- Lost
Melodifestivalen eller Idol?
- Melodifestivalen
Aktuellt eller TV4 Nyheterna?
- Tv4
SvD eller DN?
- Sydsvenskan!
Album eller Konsert?
- Både ock!
Bästa uppföljarfilmen:
- Matrix?
Har du någon favoritmat?
- Ja, mammas placki (potatisplättar) med gräddfil!
Vad gör du en helg om du är helt solo, no kids och inget jobb?
- Läääseeer och dricker téééé i min sköna säng...
- Händer typ dock aldriiig...
Var handlar du mat? (coop, willys, ica, hemköp, vi el dyl)
- Coop, ibland Willys
Vad är vardagslyx för dig?
- Tystnaden i huset, ett långt bad, att läsa böcker...
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
- Både ock!
Bästa stunden på dagen?
- Att vara själv i huset på morgonen
Vem vill du säga förlåt till?
- Pappa
Vem vill du slå på käften?
- Slår inte...

Det oacceptabla fortsätter att ske...

Läste i dagens Expressen om en pojke som mobbades till döds!
Hur fan kan en skola nonchalera situationen på det sättet! Om det vore rektorns barn skulle han/hon säkerligen gjort ett jäkla ståhej över det hela och vidtagit omedelbara åtgärder. Det finns tydligen t o m skriftliga dokument på den verbala och fysiska misshandel och de tänkte man sekretessbelägga! Hur fan tom i huvudet får man vara! Förlåt, men jag blir så förbannad!
Det är en förälders mardröm att ens barn ska mobbas! Det är mobbaren som ska väck från skolan, inte en pojke som sköter sig och är ordentlig!
Jag kan bara beklaga föräldrarnas sorg, ingen av oss som inte har upplevt det kan nog förstå vidden av ångest och dåligt samvete som de måste dras med.
Alla ni föräldrar som har barn som blir utsatta för mobbing, stå på er, ge inte upp, era barn är underbara och fortsätt att kämpa för deras rätt. De är inte ni som ska flytta på er utan mobbarna! Ut med de bara, informera andra föräldrar om vad som pågår på skolan och vad ni går genom. Bilda nätverk, våga störa och var högljudda!
Barnen, snälla vänd er till era föräldrar och berätta hur ni mår, vad ni utsätts för. Era föräldrar älskar er mer än ni kan ana, deras hjärtan brister när man skadar er. Snälla inse att våga visa sårbarhet är starkt! Ni är underbara, kom alltid ihåg det!! Tonåren tar slut en dag, ni kommer få bra liv, men kom till oss så vi kan hjälpa er!
Ibland är svensken så rädd att öppna upp sig, men mobbing ska aldrig accepteras, så är det bara!

Kram och styrka till alla berörda,
en upprörd Isabella

Så trött trött..

Idag var jag helt utmattad när jag kom hem med barnen efter att ha hämtat de från dagis. Ont i huvudet och ville bara dra ett täcke över huvudet och få sova, sova, sova... Idag hade vi muntlig redovisning om principer som ändå ingen förstod sig på. Jag fick huvudvärk, vilket jag har väldigt sällan. Så fort pappan kom hem dag tog han hand om killlarna och jag fick sooovvaa. Har varit uppe i en timme nu och ska lägga mig igen.
Måste varva ner. Mycket och intensivt sista tiden. Alla måsten och saker som ska göras. Skolan, barnen, tentor, ångest och åter ångest. Nu ska jag ladda med lite sömn, lider brist...

Beatrice - världens sötaste!

Jag lämnade av barnen hemma efter kyrkisen och åkte direkt till Folkets Park, där träffen för Mentorer skulle hålla till. Jag blev tilldelad nummer 72 och så fick vi vänta, vänta och vänta...
Det kändes som det tog evigheter innan barnen började komma och leta efter sina/våra nummer. På avstånd såg jag en flicka som lämnade en ljuvlig gul rosbukett till sin mentor! Så rörd jag blev! Nämen, nu ska du inte börja böla...men många torkade en tår efter den synen. Wow, snacka om kärlek till medmänniskor!
Det återstod allt färre mentorer kvar och jag började frysa.
Och plötsligt uppenbarar sig denna ljuvliga flicka med mitt nummer! Jag föll för henne direkt! Hon hade ett så otroligt vänligt ansikte och fint leende så jag ville bara krama om henne. I hennes närvaro var även hennes storebror, två år äldre, och hennes mamma. Vi gick en liten tipsrunda på tolv frågor för att lära känna varandra. Jag kände mig avslappnad i hennes närvaro. Fick ändå en tankeställare om hon kanske upplevde att jag talade barnsligt till henne.
Hjälp, jag har ju ingen erfarenhet av tonåringar, förutom att själv har varit en, typ för hundra dekader sedan i tiden! Mina småttingar talar jag ju inte direkt vuxenspråk med...Men allt gick jättebra, hon verkade tycka om mig och log mycket trots sin gulliga blyghet.
Vi avslutade mötet genom att boka ny träff på torsdag hemma hos Beatrice.
Efter att vi skiljdes åt blev jag rörd och kände en enorm glädje och tacksamhet över att ha fått träffa denna tjej.
Innan vi skiljdes åt kom jag på att ta en bild på Beatrice för att visa den för er. Håll tummarna!

Min söndag

Kl 6
Vaknade otroligt nog utvilad, trots att vi la oss sent efter att ha tittat på "Hitler" igår kväll. Log och degade i sängen och funderade över när Daniel ska komma och banka på mig.
Kl 7
Daniel gör wakie-wakie mamma och kryper ner bredvid mig. Fem minuter senare hör jag Alexanders mantra-rop; mamma, mamma, mamma, högt och ljudligt. Han talar inte än, annat än små ord och mamma är såklart ett favoritord.
Kl 7.10
Jag och Daniel masar oss ur sängen. Byter blöja på Alex, går ner till köket och sätter igång med bullbakandet!! Vansinniga människa! Vem bakar bullar kl 7 på morgonen en söndagmorgon om man inte är en bagare?? Jo, jag! Har skrivit upp mig på listan att bidra med bakandet till kyrkfikat. Och VEM vill äta torra bullar som smakar som ströbröd? Näää, dagsfärskt ska det vara såklart!

Vilket liv det var vid bakningen! Killarna tränges, skrek och gjorde allt för att hjälpa till och jag ifrågasatte verkligen vad jag hade gett mig in i!? Efter några frustrerande utfall så blev första plåten färdiggräddad efter halv tio. Då uppstod fas två i frustrerade känslor. Nu var det fight om vem som skulle äta mest bullar! Pärlsocker överallt på golvet, bordet, kläderna och bullarna fortfarande rykande färska. Barn förstår inte det där med VARFÖR man inte ska äta helt nygräddade bullar, utan tyckte bara att mamma var snål!

På väg till kyrkisen funderade jag och började bli smått nervös över hur träffen skulle arta sig med flickan som jag ska vara mentor för. Vår första träff skulle ske idag, start på Mentorskapet..pirr pirr...

Alcudia Beach

En sådan dimmig morgon som denna får mig att längta till värmen och underbara mjuka stränder. Sommarminnen, finns det något skönare?

Gående kemikaliebomber

Ussschhh! Läser i dagens Sydsvenska om kemikaliemätning som har gjorts på en familj i Lund. Till min stora förvåning visade sig att mormodern som hade vuxit upp på landet hade mer kemikalier i kroppen än hennes barnbarn. Den unga tjejen blev främst påverkad av kemikalier som utsöndras genom plast, elektronik och kläder. Dessa kemikalier är också mer svårnedbrytbara. Frågan är hur höga halterna kommer att vara på den unga tjejen när hon når samma ålder som hennes mormor? Näää, så glädjande att se att mina barn kommer att vara gående kemikaliebomber när de når tonåren! Med alla tekniska nya prylar och konstgjorda kläder lär de börja stråla av sig själva!
Snart är det dags att gå i bunkern...Tillverka egna kläder, bli totalt osocial, leva av egenodlade grönsaker från ett växthus, flytta till en hydda, näää, föresten det går ju inte, höet som hyddan byggs av kan ju vara bestrålad med kemikalier...Hur ska vi skydda våra barn!!? Jag blir desperat! Nu förtiden kan man ju dö av precis allt och allt är jättefarlig. Helt fantasktiskt att vi ändå inte dör som flugor!

Jag ska bli MENTOR!

Idag på workshopen i skolan hade en kvinna föreläsning om Näktergalen. Det är en form av mentorverksamhet vid Malmö högskola för att främja integrationen mellan barn och studenter.Förhoppningen är att skapa ett intresse hon barnen för att studera i framtiden. Barnen kommer från andra länder med olika livserfarenheter i bagaget, de bor även i sämre områden i Malmö. Jag blev så otroligt berörd av denna föreläsning och allt inom mig skrek att jag också vill hjälpa till!! Jag tror inte att man riktigt förstår vidden av att ha tillgång av en Mentor om man inte själv har varit i barnens situation. Jag vet, jag hade dock ingen tillgång till Mentor, men ack så välbehövd den personen skulle ha varit i mitt liv! Så fort föreläsningen var över gick jag fram till Carina, som föreläsaren hette, och talade med henne. Och vips så inom fem minuter så var jag på väg till en intervju. Jag önskade mig en flicka. Gärna med slaviskt språk, så att vi eventuellt ändå kan kommunicera trots att vi inte kan varandras språk. Mitt i middagslagningen ringer Johan, killen som intervjuade mig, och säger att jag har blivit tilldelat en flicka som heter Beatrice. Mer får jag inte veta om henne förrän vi ses på söndag. Det är startdagen för Mentorskapet!
Så glad jag blev att jag blev tilldelad en flicka. I och med att jag kommer in efter antagningsdatumet så fanns det i första hand pojkar som saknade mentorer. Jag för min del känner att jag kan ge en flicka mer, då jag har två små pojkar hemma, och med tanke på min egen upplevelse av att ha kommit till Sverige som barn. Jag är såå otroligt glad och förväntansfull över hur denna kontakt kommer att uppstå och att jag kommer utgöra en skillnad för en liten flicka. Våra träffar ska ske en gång i veckan och i två-tre timmar. Jag rapporterar mer efter söndagens möte!

Barnen - Telefonterrorister

Idag var det dags att förverkliga daten med Lena-"med-de-snygga-bena"! Vi har pratat ofta om att träffas och alltid tycks det vara något som kommer ivägen. Idag åt vi frukostbuffé på mys-pys stället Element. Jag har tänkt på det under dagen hur lätt man kommer ifrån sina möten och umgänget med vänner när man får barn. Många kan uppfatta det som en dålig ursäkt för att man inte vill träffas, men det är långt ifrån sanningen. Ibland önskar jag så innerligt att folk skulle höra av sig mer till mig. Jag har inte alltid tiden och möjligheten att ringa med två springand, skrickande barn. Det finns ett fenomen bland barnen, det heter "mamma-får-inte-prata-med-någon-annan-än-oss". Jag kan för mitt liv inte fatta att ungarna blir som besatta när man ska prata i telefon!! Då plötsligt ska de ha äpplen, glassar, hjälp vid toalettbesök och undrar med stora ögon vem det är som ringer och när man ska sluta prata! Ofta slutar samtalen med repliker som " -Jag hör ingenting!, -Men jag hör dig utmärkt, säger rösten i luren, och dina barn också, hur många har du egentligen?" Eller, "-Nä, nu måste jag sluta innan jag blir mer döv än vad jag redan är!" Så lägger man på luren, uppjagad, stressad och frustrerad över att inte kunna tala med vuxna människor. I samma ögonblick tystnar barnen och vill att man ska sätta sig bredvid de och täcka de med filten och titta på Bolibumpa. Som om ingenting hade hänt. När mitt hjärta slutligen lugnar ner sig så finns det inget bättre ställe jag skulle vilja vara på än mitt i soffan bland mina små älskade troll! Tack och lov att man kan alltid ringa tillbaks till folk och förhoppningsvis så förstår de!

En Bokomans läslista

Många frågar mig vad jag läser och det känns som det är dags att börja bokföra det. Jag läser alltid flera böcker samtidigt i ganska skilda schanger, försöker allafall att klämma in det bland övriga studier.
För stunden är det dessa böcker som förgyller min vardag och kvällar;
"Övervintring" - Moses
"Lindas samlade" - Skugge
"Anhörig" - Janouch
"Från fuskmamma till supermamma" - Wahl
"Sopa lagom" - om curligföräldrar
"Till pappa från en alkoholistdotter" - Lind

Vilka böcker läser du själv?