Sjuk = stanna hemma!

I fredags var det dags för första drabbningen av dagisförkylning! Min minsta pojke, Alexander gulleplutten, var helt utslagen när han satt i soffan i torsdags kväll och tittade på Bolibumpa. Hans blick var stel och tårarna rann mellanåt. Så söt, så hjälplös, men ändå leende. Det gör mig upprörd att tänka på föräldrar som skickar sina barn till dagis när barnen är sjuka. Dagis är ingen sjukstuga där barnen förvaras för att föräldrarna ska till jobbet! Ändå tycks det vara en norm att det är förskolepersonalen som ringer vid sjukdom och att det inte är föräldrarna själva som behåller sina barn hemma. Som om man tänker att " han får gå tills de säger till!" Men hallååå, det är ju era egna barn vi talar om! Sen klagar man att barnen jämt är sjuka och att dagis är så smittsamt! Men sätt inte barnen där då, så minskar sjukdagarna direkt! För alla barn! När jag skulle lämna Daniel, äldste killen, så märkte jag att en av fröknarna var hostig och hon kände sig allmänt svag. När jag började tala med henne om detta så var hon nästan förvånade och blev så glad över att någon tänkte på det sättet! Snälla föräldrar, det är förskolepersonalens arbetsplats! Om ni ser någon sjuk på er arbetsplats vill man oftast att de ska gå hem, dels för att bli friskare och dels för att inte smitta ner andra. Jag har svårt att förstå varför man inte har samma mentalitet när det gäller ens egna barn framför allt!
Nä, är man sjuk så ska man stanna hemma, vare sig man är stor eller liten. Världen går inte under, jag lovar, även om man inbillar sig det ibland. Om vi alla tillämpade detta skulle vi vara allmänt friskare, mindre utbrända och gladare. I dagens Sydsvenska klassades hälsa på första plats av svenska folket som den faktor som vi värderar högst. Allt enligt en kartläggning som statsvetare i Götebort har gjort över svenskens värderingar. Är det inte dags att vi börjar leva som vi lär?