av Khalil Gibrans
"Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv
Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår."
torsdag, september 15, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jaaa! Den är fantastisk! Den var min favvo under åren mina äldsta barn var små! Kram!
åååhh..den är så fin den dikten. hänger inramad i barnkammaren å varje gång jag läser den så får jag en aha upplevelse fastän det är så självklart =)
Skicka en kommentar